Tankar


Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /var/www/edelius.nu/public_html/templates/edelius_ny/functions.php on line 194

Min politik

Lite om mina åsikter

Lite om mina åsikter. Väldigt ostrukturerat. Skall försöka få lite struktur. Det sägs att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Det måste väl gälla det skrivna också.
Jag har på annat ställe gett utryck för att denna hemsida skall ej handla om politik.
Men - när det ser ut som det gör i världen idag och inte minst Sverige så kan jag inte låta bli.

Här är en länk till Transparency Internatonal som listar korruption bland 180 olika länder.
https://www.transparency.org/cpi2019?/news/feature/cpi-2019

Här listas några.
På plats 180, Somalia,
173 Venezuela,
172 Nordkorea,
162 Irak,
146 Nigeria och Iran,
137 Ryssland,
130 Mexiko,
126 Ukraina,
113 Filippinerna
106 Brazilien,
60 Grekland,
51 Italien,
4 Sverige,
1 Danmark och Nya Zeeland.

Två av tre länder får mindre än 50 av 100 poäng.
Genomsnittspoängen är 43 av 100.

I dag lever cirka en tredjedels av jordens befolkning i demokratier, en tredjedel i delvis fria länder och en tredjedel i ofria länder.
Se nedanstående länk.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/det-sveper-en-vag-over-varlden-av-demokratisk-tillbakagang

Jag är frustrerad, ledsen, förbannad, besviken, upprörd, maktlös, känner vanmakt och säkert mycket mera över hur det ser ut i Sverige och världen idag och hur illa ställt det är.
Jag kommer inte att skräda orden men ändå försöka att hålla mig till fakta så långt som möjligt.
Rubriken är ju "Lite om mina åsikter" så det blir en hel del åsikter och tyckande också.
Idiot och idioter är två ord som jag nog kommer att använda rätt mycket.
Hur kan det komma sig att så många av världens ledare och även andra i ledande befattningar är idioter?
Och då inte i den meningen att de är korkade och ointelligenta utan att de har en människosyn och en världsåskådning som är helt vriden.
Hur kan man ta sig rätten att genom våld och lurendrejeri ta makten över andra människor och hur kan man tro att man har den rätten.
Vad är det för drivkraft och egenskaper en individ har som gör att de vill bli makthavare (ledare).
Man gör ju val oftast i yngre år. Man studerar till något. Veterinär, advokat, ingenjör, bilreparatör och så vidare. Man gör ju detta oftast baserat på intresse, karriär och inkomstmöjligheter, familjetradition eller "jag kom inte in på den utbildningslinje jag ville".
Många makthavare har oftast en högre utbildning bakom sig.
Några exempel:
Vladimir Putin Ryssland. År 1975 tog Putin examen i Internationell rätt vid den juridiska fakulteten vid Leningrads universitet, och skrev sin slutuppsats om mest-gynnad-nation-principen. Efter sin examen så anställdes han av KGB.
Donald Trump USA avlade 1968 en kandidatexamen i nationalekonomi med inriktning finans på Wharton School vid University of Pennsylvania.
Recep Tayyip Erdogan Turkiet Jag har haft svårt att hitta uppgifter. På ett ställe står det att han inte klarade gymnasiet, på ett annat ställe står det att han har universitetsutbildning.
Bashar al-Assad Syrien fick sin grundskole- och gymnasieutbildning i den arabisk-franska al-Hurriya-skolan i Damaskus och sägs ha varit en exemplarisk elev som utmärkte sig akademiskt. Under 1982 tog han examen från gymnasiet och började då studera medicin vid universitetet i Damaskus. År 1988 utexaminerades al-Assad från universitetet och började arbeta som läkare på Syriens största militära sjukhus, "Tishrin" i utkanten av Damaskus.Fyra år senare flyttade al-Assad till Storbritannien för att studera vid Western Eye Hospital i London.
Kim Jong-un Nordkorea ska enligt svårbekräftade uppgifter ha studerat inkognito vid en skola i Muri bei Bern i Schweiz.Det finns även andra uppgifter om att han studerat vid andra skolor under antaget namn.
Viktor Orbán Ungern har studerat juridik på Eötvös Loránd-universitetets statsvetenskapliga och juridiska fakultet i Budapest, där han 1987 avlade juristexamen.
Adolf Hitler Tyskland gick motsvarande folkskolan, sökte till konstakademien men kom ej in.
Josef Stalin Sovjetunionen Efter att ha gått ut kyrkoskolan i hemstaden med goda betyg började han studera till präst vid det ortodoxa prästseminariet i Tbilisi. Att han inte blev präst det vet vi ju.
Detta är endast några få exempel på alla de som ställt till med och som ställer till med fruktansvärt mycket elände i denna världen.

Jag är född 1941 i Simrishamn. Detta var mitt under brinnande krig. Jag har av uppenbara skäl inga minnen från den tiden. Jag växte upp i ett borgerligt hem där föräldrarna röstade på högern (tror jag). Det var i vart fall ganska blått. Av födsel och ohejdad vana så röstade jag också på högern, sedermera moderaterna, under större delen av mitt vuxna liv.
Jag var inte särskilt intresserad av politik. Jag vet i alla fall att jag tyckte att socialdemokratin stod för förtryck och inskränkningar och ofrihet medan högern stod för frihet.
Både socialdemokratin och högern var nog väldigt annorlunde gemtemot vad de är idag.
Jag är idag (år 2020) 78 år och är en i stort sett annan människa. Detta gäller väl de flesta. Vi har en massa erfarenheter och kunskap som vi inte hade tidigare i livet. Vi har blivit visare.
Jag har tidigare bejakat kapitalism och globalisering och ekonomisk frihet. Det gör jag fortfarande. Det kapitalistiska system som vi har haft har ju lett fram till mycket av det goda som vi har idag men också tyvärr alldeles för mycket av det elände som vi har och ser i världen.
Jag brukade förr säga att av de förhärskande system vi har idag, kapitalism och kommunism, så är kommunismen det näst bästa och kapitalismen det näst sämsta. För tydlighetens skull så är detta detsamma som att kapitalismen är det bästa och kommunismen det sämsta.
Vad jag än säger eller skriver här eller på annat ställe så vill jag förtydliga JAG ÄR INTE KOMMUNIST.
Kommunism är aldrig ett alternativ.

Man kan ju dock konstatera att med den klimatkatastrof som vi är inne i, den enorma miljöförstöring som vi håller på med, den utrotning av arter som vi håller på med och de enorma välfärdsklyftor som vi har skapat, med mycket mera, så har kapitalismen ställt till med enormt mycket skada på både människor och miljö. En skada som i många fall är oreparerbar.
Kapitalismen är inte ond eller elak, lika lite som ett gevär som ligger på marken är ont eller elakt.
Det är hur vi använder dessa redskap som det kan bli till något elakt eller något gott av det.
Jag är kapitalist. Men jag tar avstånd från den sorts kapitalism som vi haft de senaste femtio åren.
Vi måste i grunden reformera det sätt som det kapitalistiska systemet fungerar på idag. Vi vill ju i grund och botten inte ställa till med skada med de verktyg vi har idag utan vi vill att det skall komma något gott ut utav det. Detta gäller i vart fall de absolut flesta av oss.
De senaste åren är det ett fruktansvärt fult ansikte som vuxit sig allt större hela tiden. Det grinar ner mot oss med elaka ögon, stora huggtänder och en härdad plitig ful hy. Det är girighetens och egoismens anskrämliga elaka nuna.
Jag hoppas att denna nuna skall kunna raderas ut för all framtid.
Pengar är makt! Det är ovedersägligt så. Det heter en man eller kvinna en röst. Idag gäller tyvärr alltmer en dollar en röst.
Kapitalstarka individer, företag, organisationer, intressegrupper och nationer har allt sedan slutet på artonhundratalet påverkat politiken på ett sådant sätt så att det gynnar dem själva.
Samtidigt missgynnar det då de mindre bemedlade. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Åtminstone relativt sett. Klyftorna ökar.
Egentligen har det nog alltid varit så men det är först på senare tid med vår utbredda kapitalism och globalisering som det blir väldigt tydligt.
Jag kommer att klaga på förhållanden ganska mycket. För att kunna säga vad jag tycker skall göras så måste jag ju identifiera det jag tycker är galet idag. Tanken är inte att detta skall vara en gnäll och klagotext. Jag hoppas att de åsikter jag har om hur jag tycker framtiden skall utformas skall vara så mycket mer positiva. Jag kommer huvudsakligen att hålla mig till Sverige men kommer nog att göra en och annan avstickare ut i världen också.
Jag kommer att ta upp:
1. Klimatkatastrof och klimatpolitik.
2. Klyftorna i samhället.
3. Barn och ungdomar.
4. Invandring.
5. Sjukvård.
6. Äldrevård och omsorg.
7. Skola och utbildning.
8. FoU - Forskning och utveckling.
9. Brottslighet.
10. Kvinnomisshandel och dråp.
11. Transfereringssystemet.
12. Transport och energi kommer nog att ingå i klimatpolitiken.
12. Sjukvård.
13. Bostadspolitik.
14. Arbetsmarknad.
15. Socialtjänst.
16. Lantbrukspolitik.

Klimatet

Det viktigaste vi har, det är våra barn och våra ungdomar.
Barn och ungdomar kommer igen inom alla områden då mycket av det som vi pratar om handlar om deras framtid.
Därför tänker jag börja med att adressera klimatet och de hot som vi står inför.
Kan vi inte lösa det så har många av oss och särskilt då många av våra barn och ungdomar inte någon framtid.
Det är fel att säga att vi står inför ett hot.
Det gjorde vi redan för fyrtio till femtio år sedan.
Sedan dess så har inte mycket gjorts förrän på senare tid.
I stället för att stå inför ett hot så är vi nu i början på en klimatkatastrof där de flesta inte kan föreställa sig hur fruktansvärda konsekvenserna kommer att bli.
Allvarligt talat - de flesta kan inte föreställa sig hur fruktansvärda konsekvenserna kommer att bli.
Samtidigt så fördärvar vi den miljö som vi lever i och som är själva grundvalen för vår överlevnad.
Vi utarmar våra odlingsbara jordar.
Vi förgiftar våra jordar och dessutom den luft som vi alla andas.
Vi smutsar ner våra sjöar, älvar och hav och bedriver ett överfiske som har knäckt flera fiskbestånd och kommer att ta död på ännu fler.
I Sverige så är ju både torsk och lax starkt hotad. Ålen har minskat dramatiskt i hela Europa.
Detta är bara några väldigt få exempel på människans rovdrift.
Det sägs att år 2050 så kan det finnas mer plast i haven än det kommer att finnas fisk.
Uppåt 95 procent av allt plastavfall i haven kommer från 10 stora floder. 8 av dem finns i Kina och 2 finns i Afrika. Vi skall göra allt för att påverka detta i en positiv riktning.
Bara i Amazonas huggs det ner skog motsvarande en fotbollsplan i minuten. Har sett uppgifter om att globalt huggs det ner motsvarande en fotbollsplan var sjätte sekund.
Vi har utrotat och utrotar många djur och växtarter från vår planet varje dag. Inom några årtionden kommer vi att utrota uppemot en miljon arter.
Sammantaget kommer detta att få mycket dramatiska konsekvenser.
Det kommer att ta flera tusentals år innan planeten och naturen har återhämtat sig efter människans rovdrift. I vissa fall kommer det att ta miljontals år.
Jag skall inte fördjupa mig mer i detta för det finns de som kan detta mycket bättre än jag.
Allt detta bygger på vetenskapliga fakta som andra dessutom kan redogöra för bättre än jag.
Men vi måste ha en förståelse för vad det innebär för oss för att inse att vi måste göra allt vi kan för att åstadkomma en förändring.
En förändring som vi skulle påbörjat för länge sedan.
Men då detta inte gjordes då så är det desto viktigare att göra allt vi kan idag.
Imorgon kommer det att vara för sent.
Jag skall nu redogöra för vad vi måste göra.

Först vill jag säga att vi inte säger naturkol eller naturolja men vi säger naturgas.
Gasen är i vår vardagliga miljö lika fossil som oljan och kolet är.
Därför säger jag och många med mig fossilgas istället för naturgas.
Jag hoppas att det kommer att bli gängse språkbruk framöver.

Vi skulle idag behöva en stor spak som vi kunde dra i.
Det skulle då stoppa all utvinning av och all förbränning av fossila produkter.
Då skulle planeten och våra barn och ungdomar ha en chans.
Vi har nu inte en sådan spak.
Då måste vi i stället satsa allt vi kan på att förändra vår värld med alla till buds stående medel.

Vi behöver satsa en stor del av vår budget på detta.
Sverige är klimatmässigt sett ett litet land och vad vi gör nationellt kommer inte direkt att betyda så mycket för klimatet globalt.
Men vi kan tjäna som det goda exemplet i världen.
Vi kan bli den förebild som andra tar efter.
För det kommer att framgå att vi tjänar på detta.
Såväl människor som nation.
Vi har lagstiftat om ett förbud av förbränning av fossila bränslen efter år 2045.
Men fram till dess så måste vi ha en mycket tuff nedtrappning vilket i praktiken kommer att medföra att vi har ett nollutsläpp tidigare.
Detta kan vi göra och detta kan vi klara och detta måste vi göra.
Det handlar om vilja och om pengar.
Viljan har vi.
Pengarna går att skaffa.

Klimatfrågan är inte bara vår utan hela planetens stora ödesfråga.
Och inte minst när det handlar om hela vår planets framtid så handlar det om våra barn, våra barnbarn och alla kommande generationer därefter.
Sedan urminnes tider har livet gått ut på att sätta barn till världen och att göra allt vi kan för att de skall överleva och kunna föra våra gener vidare.
Kärleken till våra barn är inprogrammerad djupt inom oss.
Vi gör allt för våra barn.
Vi skyddar dem mot faror, vi ser till att de får mat och vi ser till att de får så bra förutsättningar som möjligt för att växa upp.
Detta gäller inte bara människor utan också de flesta varelser för att inte säga allt liv på jorden.
Och så skall det vara och så måste det vara!
Men något har gått snett på senare tid.
Egoism och girighet hos människor har medfört och medför att vi vuxna ser till att ha det så materiellt bra som möjligt och numera då på bekostnad av våra barn och kommande generationer.
Vi ärver inte jorden av våra föräldrar utan vi lånar den av våra barn.
Jag säger det igen.
Vi ärver inte jorden av våra föräldrar utan vi lånar den av våra barn.

Om klockan är fem i tolv eller fem över tolv är inte det viktigaste just nu. Det som är viktigt det är att vi gör allt som någonsin står i vår makt för att ändra på det så att inte klimathotet från igår och som är en klimatkatastrof idag blir en total kollaps imorgon.
Detta gäller i allra högsta grad också miljön med de hot och katastrofer vi står inför.

Då vi är ett litet land med relativt få invånare så har det vi gör här inte så stor betydelse för klimatet globalt.
Därför är det minst lika viktigt att påverka andra nationer så att de i sin tur göra allt vad de kan.

Vi måste satsa stort på detta.
Vi måste satsa stort på forskning och utveckling.
Vi måste satsa stort på utbildning.
Vi måste ge generösa bidrag åt institutioner och företag för att de skall kunna bedriva forskning och utveckling för att ta fram ny kunskap och nya produkter och modeller inom sagda områden.
Vi måste ge generösa bidrag för klimatsmarta investeringar som t.ex. solpaneler, vindkraftverk och miljöbilar med mycket mera.
På detta sätt kan vi dessutom skapa rejält med nya arbetstillfällen och dessutom bygga upp en livskraftig och klimatsmart industri inom landet.
Om vi är bestämda och satsar på detta på rätt sätt, så kommer omvärlden efter ett tag att snegla på oss och förutom att de köper våra produkter så tar de förhoppningsvis efter oss också på många områden.
Det finns mycket annat som vi dessutom behöver satsa stort på.
Men om vi inte löser klimatkrisen först så är risken stor att det inte finns mycket annat kvar att satsa på.
Till exempel vill jag stimulera kommuner och andra att plantera så mycket träd som möjligt.
Till exempel vill jag att bland statligt ägda skogar skall det finnas de som ej får avverkas utan de skall bevaras som typ urskog som hjälp till biologisk mångfald dessutom.
Till exempel vill jag att mycket outnyttjad barmark skall köpas in av staten och planteras träd på.
Till exempel vill jag lagstifta om att en andel lantbruksmark skall avsättas till orörd mark för att även på så sätt stimulera till biologisk mångfald.
Jag skulle vilja göra detta till en tävling av något slag nationer emellan för att få andra att satsa också. Speciellt då de som inte gör något för klimatet idag.
Detta med mera har ungefär samma effekt som att pinka i Mississippi men har ändå ett stort symbolvärde.

Detta är bara några få enkla exempel på vad vi måste göra och dessutom mycket summariskt.
Om klimat och miljö och de hot vi står inför kan jag prata en hel dag. Men jag skall inte prata mer om det nu. Det mesta har redan sagts och går att finna på nätet bland annat. Det är nu helt klart dags att sluta prata och gå till handling istället.
Det brinner bokstavligt talat i knutarna.

Vi har befunnit oss i en geologisk epok som kallas holocen.
Den har varat i cirka tolvtusen år och kännetecknas av ett mycket stabilt klimat med relativt små temperaturvariationer.
Det har varit det närmaste paradiset på jorden som vi kan komma.
Det har skapat förutsättningar för en stabil utveckling av djur och natur och medfört att vi har haft gott om mat och kunnat utveckla ett framgångsrikt jordbruk.
Beroende på den påverkan som människan har haft så har vi nu lämnat holocen och gått in i en epok som vi kallar antropocen.
Den kännetecknas av en genomsnittlig temperaturhöjning som vi ännu inte vet var den kommer att hamna.
Det vi vet är att det kommer att innebära dramatiska förändringar för allt liv på jorden.
Trots det så fortsätter vi att ta upp fossila bränslen och förbränna dem som om inget har hänt.
Vi vägrar att ändra på vår livsstil och överlåter åt våra barn, barnbarn och kommande generationer att betala ett mycket högt pris för detta.
Över oss alla lyser ett förvridet och anskrämligt ansikte.
Det är egoismens och girighetens djävulska grin som hela tiden tittar ner på oss.
Vi måste göra allt som vi kan för att för alltid radera bort denna anskrämliga elakt grinande nuna.

 

Barn och ungdomar

Förutom de stora satsningar vi gör när det gäller klimatet så finns det givetvis andra områden vi skall satsa på.
Bland dessa så är våra barn och ungdomar det viktigaste.
Vi älskar våra barn över allt annat och önskar dem allt av det bästa.
Vi vill att de skall leva ett bra liv och vara lyckliga och må bra.
Vi ser gärna också att de utvecklas till goda samhällsmedborgare och bra medmänniskor och att de får en bra och lycklig framtid.

Alla barn skall ses.
Alla barn skall vara med.
Alla barn skall ha likvärdiga möjligheter.
Det är synd om många barn och ungdomar idag.
Många barn får inte den hjälp de behöver och som de har rätt till för att till exempel klara av en utbildning som leder till en fullgod anställning.
Många av dem mår mycket dåligt i skolan och då även på sin fritid på grund av att de mobbas och hur de hanteras av sina jämnåriga i sociala medier bland annat.
Kvaliteten på utbildningen är mycket ojämlik beroende på socioekonomisk bakgrund och var i landet man bor och får sin utbildning.
Många av dem blir medlemmar i kriminella organisationer för det är den enda gemenskap de har och där de kan känna sig vara betydelsefulla och känna sig hemma.
Många av dem sitter hemma med socialbidrag och spelar datorspel från morgon till kväll för även där känner man en gemenskap med andra i en liknande situation.
Många blir missbrukare för där finner de också en typ av gemenskap och tillhörighet.
Jag är övertygad om att situationen för dessa hade sett helt annorlunda ut om de hade fått den hjälp och det stöd som de behövde som barn och som de då dessutom hade rätt till.
Vi skall organisera skolan på ett sådant sätt så att alla barn är synliga och där de som har problem av något slag de skall ses och tas hand om och de skall hjälpas med sina problem.
Alla barn skall klara skolan med minst gymnasiekompetens.
Allt annat är ett misslyckande.
Jag skall inte här gå in i detalj på hur skolan skall utformas.
Men vi skall snegla på Finland.
I Finland har de inga eller väldigt få läxor.
I Finland är barnen delaktiga i utformningen av undervisningen.
I Finland tycker barnen att det är roligt att gå i skolan.
Finland ligger i topp vid PISA-mätningarna år efter år.
Jag anser dessutom att gymnastik och idrott skall utökas kraftigt.
Kanske kan man införa någon slags utbildning i social kompetens dessutom.
Varför inte till exempel bland annat obligatorisk sällskapsdans på schemat.
Föredragningar av elever eller grupper med åtföljande diskussioner och kritiskt tänkande.
På fritiden skall de som behöver hjälp med läxläsning ha rätt till och få denna hjälp. D.v.s. om det skall finnas läxor i framtiden.
Dessutom skall föreningar aktivt uppmuntras att bedriva ungdomsverksamhet för ungdomar på deras fritid.
Kanske är fritidsgårdar ett alternativ.
Fritidsledare, lärare, skolsköterskor, kuratorer med flera skall ha en dokumenterat bra utbildning.
De skall dessutom utbildas till att kunna se tecken på att barn och ungdomar av någon anledning inte mår bra.
En del kommer från besvärliga hemförhållanden.
Då behöver de mer hjälp och stöd från omgivningen.
Många behöver kanske extra stöd av en utomstående vuxen.
Då skall de få det av någon slags mentor som dessutom kan tjäna som en god förebild.
Jag vill att alla barn och ungdomar skall må bra.
De skall känna sig omtyckta och älskade.
De skall känna sig delaktiga.
De skall känna trygghet.
De skall känna sig sedda och behövda.
De skall få en bra utbildning.
De skall känna att det finns en ljus framtid som är deras.
Allt detta bidrar till att skapa framtidens vuxenvärld.
Som vuxna blir de förståndigare.
Som vuxna blir de mer engagerade.
Som vuxna kan de på ett bättre sätt bidra till samhällsutvecklingen.
Som vuxna blir de mer kritiska och ifrågasättande.
På vägen till vuxenlivet så behöver de ej ägna sig åt droger eller kriminalitet för att känna sig delaktiga.
Utbildning och bildning är trots allt ett botemedel mot dumhet och på så sätt till gagn för såväl den enskilde som för samhället.
Detta är bara en handfull av alla de åtgärder som skall genomföras för att ALLA barn och ungdomar skall ges möjlighet till en meningsfull framtid. Våra barn är det viktigaste vi har och de skall kunna bygga både sin egen och vår framtid.

 

Samhällsklyftorna

Något som är stötande i ett välfärdssamhälle och en demokrati som Sverige det är ojämlikheten och de stora klyftorna i samhället.
Det faktum att klyftorna är alldeles för stora och att de ökat väldigt mycket på sista tiden och att de fortsätter att öka är förödande för samhällsutvecklingen och människorna i samhället.
I det militära ges militärer de bästa förutsättningar för att klara sitt jobb.
De får den bästa utbildningen de kan få för att utföra sitt jobb.
De får den bästa utrustning som finns för att utföra sitt jobb.
De får ett fullgott boende och god och närande mat.
De vet dessutom att om något händer dem så blir de omhändertagna.
Ingen lämnas efter.
Och så måste det vara för att de skall kunna utföra sitt jobb och då också i extrema situationer. Till exempel vid krig. Detta vet de militära ledarna.

Så är det ju inte i det civila samhället. Etablissemanget gör i många fall precis tvärtom.
Detta är skadligt för samhället och samhällsutvecklingen.
Jag kommer att tala mycket om etablissemanget.

Etablissemang eller etablissemanget är en term som används för att hänvisa till en synlig social minoritet med en dominerande ställning inom en nation eller ett samhälle, som innehar makten och utövar kontroll över hela eller delar av samhället i fråga om ekonomi, politik och det sociala.

Detta är en definition från Wikipedia av etablissemanget.

Det är skamligt att det finns de som bor i mångmiljonvillor medan andra tvingas bo på gatan.
Det är skamligt att vissa alltid kan äta sig proppmätta medan andra svälter.
Det är skamligt att det dras ner på välfärden och då speciellt skolan för att de som redan har skall kunna få mera.
Det är skamligt att en stor del av befolkningen skall behöva leva på bidrag.
Till exempel pensionärer.
Till exempel långtidsarbetslösa.
Till exempel långtidssjuka.
Och många andra dessutom.

Vi behöver ett system där alla vuxna garanteras åtminstone 10.000 kronor i månaden skattefritt eller kanske till och med 12 till 15.000 kronor.
Jag skall inte prata så mycket om finansiering här.
Men när det gäller till exempel pensioner så måste mer av lönen avsättas till pensionssystemet.
Jag tror inte att om de som har det riktigt dåligt ställt ekonomiskt får en ökad inkomst att de lägger pengarna i madrassen eller köper aktier eller dyra konstverk.
Jag tror att de använder pengarna till mat och annat av livets nödtorft som de inte har haft råd med tidigare.
På så sätt kommer livsmedelshandlarna att sälja mer.
Tandläkare och hårfrisörer får mer att göra.
Och så vidare.
Detta bidrar till att flera småföretag kan överleva.
Dessa pengar kommer att fungera som smörjmedel i maskineriet.
Dessutom kanske det är så att de som får tillgång till dessa pengar kommer att må mycket bättre.
Det kan göra skillnad mellan att må dåligt och att må bra.
Kanske kommer det då att bidra till att färre blir sjuka och behöver dyr läkarvård.
Kanske är de positiva sidorna så pass stora så att det minskar kostnaden för en reform väsentligt. Om vi ser det krasst ekonomiskt det vill säga.
Om många människor kommer att må mycket bättre är det då viktigare att spara pengar än att ta vara på människor?

Mycket av vår övriga politik kommer att medföra att klyftorna i samhället kommer att minska.
En del på lång sikt.
Därför måste vi även vidta åtgärder på kort sikt.
På kort sikt så skall vi göra ändringar i transfereringssystemet.
Men det går jag in på lite senare.
På kort sikt så skall vi stärka individens makt gentemot etablissemanget.

Till exempel konsumentskyddet.
Om jag som företagare av någon anledning går i konkurs så drabbas företaget och då får företagets leverantörer, banker, myndigheter med flera ta smällen.
Förutsatt att jag har agerat lagligt så kommer jag ifrån det utan att drabbas.
Något liknande vill jag skall gälla för privatpersoner.

Företag har ett mycket stort övertag gentemot privatpersoner.
Företagen har bakom sig åratals forskning för många miljarder kronor hur man effektivast skall få kunder att köpa produkter.
De har många knep i bakfickan.
Till exempel att sälja på avbetalning räntefritt.
Detta är oftast dyrare än att handla kontant.
Dessutom om du missar en inbetalning så omvandlas krediten till ett vanligt avbetalningsköp och då ofta med hög ränta.
Det går nog att skriva en hel bok om detta och det har kanske gjorts redan men jag nöjer mig tills vidare med detta exempel.
När den enskilde inte kan fullfölja sina åtaganden mot företaget, oftast då i form av att ej kunna betala, så lämnas ärendet till Kronofogdemyndigheten, en statlig myndighet, så att de driver in pengarna till företaget.
Företaget går ofta skadefritt ur detta medan den enskilde drabbas mycket hårt.
Jag vill att den enskilde skall kunna gå i konkurs utan att kronofogden skall kunna återvinna något åt företaget.
Detta får till följd att företaget får ta ett större ansvar för vad de säljer och hur de säljer och till vem de säljer.
Företag har i princip inget ansvar för ingångna avtal med privatpersoner idag.
Såvida det inte handlar om rent bedrägeri i lagens mening. Men det är en helt annan historia.
Vi skall även se över en eventuellt ökad möjlighet till rättshjälp för den enskilde.

Detta är som sagt bara några få exempel på allt det vi skall göra.

Brottslighet

Vårt sätt att förändra samhället och att bygga en framtid där alla barn och ungdomar behövs och är med, kommer att göra att de vare sig ser något behov av eller ser någon fördel av att slå in på en brottslig bana.
Detta innebär att delar av brottsligheten på lång sikt kommer att gå ner.

På kort sikt, det vill säga från och med nu, så måste vi dock ta itu med den brottslighet som växt sig stark i Sverige på senare tid.
Till stor del handlar det om ungdomsbrottslighet och mycket av utländska ligor.
Dessutom den gamla typen av brottslighet som mer eller mindre har funnits alltid.
Ekonomisk brottslighet, korruption, misshandel, stöld, våldtäkt, våld i nära relationer med mera. Dessa då uppräknade utan att jag har rangordnat dem
Vi måste stärka rättsvårdande myndigheter rejält.
Polis, domstolsväsende, tull, kriminalvård, sociala myndigheter med flera.
Jag tror till exempel att polisen behöver mer än fördubbla sitt antal.
Vi måste stärka tullen numerärt, ekonomiskt och befogenhetsmässigt.
Det är inte okey att utländska ligor kör ut från Sverige med stora mängder stöldgods varje dag.
Varje år försvinner stöldgods för mellan en och två miljarder kronor.
För övrigt så är de uppräknade institutionerna bäst på att organisera sin utbyggnad och som skall ske i samarbete med dem.

När det gäller kvinnoförtryck och misshandel och våld i nära relationer, ett våld som ofta leder till mord eller dråp, så måste jag sätta mig in i frågan bättre för att kunna säga vad vi skall göra.
Jag skall prata med olika organisationer och då inte minst kvinnoorganisationer för att gemensamt komma fram till åtgärder.
Vi behöver sätta in kraftfulla åtgärder mot detta.
Vi behöver ändra på många mäns syn på kvinnor och beteende mot kvinnor. Ett beteende som i många fall är kränkande och förnedrande.
Inte minst så behövs det poliser som snabbt kan vara på plats.
Kanske skall vi rentutav ha tre gånger så många poliser som idag.

 

Sjuk och åldringsvård

Vad beträffar sjukvård så finns det väldigt mycket som är bra och som fungerar bra. Inget annat skall sägas.
Men det finns då också mycket som fungerar mindre bra och mycket som fungerar väldigt dåligt.

Jag fokuserar då här på det som fungerar dåligt och som måste och skall ändras på.

Sjukvården skall förstatligas.
Vi har i Sverige idag en ojämlik vård.
Den är mer eller mindre bra beroende på var i landet man bor.
Den är mer eller mindre kostnadseffektiv beroende på var i landet man bor.
Vi kan inte ha 21 regioner som tidigare hette landsting där det var fjärde år väljs politiker som skall leda och styra sjukvården i sin region.
Politiker som kanske har en vision men ingen eller dålig erfarenhet av att leda och styra.
Politiker som kanske ej heller har någon djupare kunskap om sjukvård.
Dessa skall då vart fjärde år komma in och omorganisera sjukvården i regionen.
Ofta med konsekvenser som är både dyra och dåliga.
Så kan vi inte ha det.
Sjukvården skall förstatligas.
Jag säger det igen.
I stället för en myndighet som hanterar sjukvården så har vi i princip tjugoen stycken.
Hur många byråkrater sitter inte på sina stolar med blankslitna byxor helt i onödan?
Och till vilken kostnad?
När man väl kommit in i sjukvårdssvängen så får man ofta en bra hjälp.
Kompetensen hos de anställda inom sjukvården är mycket stor.
Kvalitet och kunnande inom vården i Sverige är mycket stor. Bland de bästa i världen. Om inte rentutav den bästa.
Men en stor del av vården är svårtillgänglig för många.
Många upplever att de blir inte lyssnade på.
Många får vänta alldeles för länge på sitt första besök hos läkare efter en första kontakt med vården.
Ibland flera veckor.
De som skall opereras får många gånger vänta i veckor och kanske i flera månader innan de kan opereras.
Många blir felbehandlade och behöver skickas fram och tillbaka ett flertal gånger till olika vårdinstanser.
Detta orsakar onödigt besvär och lidande för patienten samtidigt som det kostar skattekronor i onödan.
Vi skall ha en jämlik och bra sjukvård för alla.
Sjukvården skall förstatligas.
Hur stat och kommuner med sina myndigheter skall bli bra på att bedriva sin verksamhet återkommer jag till lite senare.

 

Invandring

Frågan om invandring är en känslig fråga.
En mycket känslig fråga.
Huvudsakligen för att den är så väldigt känsloladdad.
Det finns huvudsakligen två läger.
De som är för invandring och de som är emot invandring.
Givetvis finns det också de som är neutrala i frågan.

När man ser och förstår vad som hänt de människor som flyr från sina hemländer så inser man att det är helt fruktansvärt vad de utsatts för.
Det är våldtäkt, lemlästning, förtryck, död, fasansfulla krig, svält med mera.
Det är fruktansvärt synd om de människor som av dessa skäl måste välja att slita sig från sina hem, sina nära och kära och sin hembygd och fly till det okända för att kunna överleva.
Du och jag kan inte sätta oss in i hur deras upplevelser har varit. Försök att tänka dig själv, dina barn, dina föräldrar eller dina syskon i deras situation.

För drygt tiotusen år sedan så var stora delar av Skandinavien och norra Europa täckt av is.
För ungefär tiotusen år sedan började isen dra sig tillbaka.
Då fanns inte nationerna Sverige, Norge, Finland med flera.
Det fanns inte heller svenskar, norrmän eller finnar.
Vid denna tid så började bland annat Sverige befolkas genom invandring både från sydväst och nordost.
Efter detta så har det skett invandringar i flera omgångar ända in till modern tid.
Så ett faktum är att vi som bor i Sverige idag, vi är alla utan undantag ättlingar till invandrare.
Sverige som nation anses ha bildats först under senare delen av tolvhundratalet.
Faktum är ju då att vi är alla ättlingar till invandrare och svenskar har vi inte varit längre än i sjuhundra år.
Historiskt sett så har invandring haft en stor betydelse för nationen Sverige.
Under nittonhundrafemtio till sjuttio-talet så var arbetskraftsinvandringen från bland annat Finland av stor betydelse för att Sverige kunde bygga upp sitt välstånd.
Bland annat kom många italienare och jugoslaver till Sverige.
Hade det över huvud taget inte funnits någon invandring under denna tiden så hade Sverige haft NOLL invånare idag.
Hade vi inte haft invandringen på femtiotalet och framåt så hade Sverige varit mycket sämre utvecklat vad gäller välstånd, arbetstillfällen och ekonomi.
Med detta sagt så tycker jag att vi skall försöka ha lite perspektiv på invandring och invandrare.
Under senare delen av artonhundratalet och början på nittonhundratalet så emigrerade drygt en miljon svenskar främst till USA och Kanada.
Nästan en fjärdedel av befolkningen.
Dessa svenskar var ju då invandrare i något annat land.
Orsaken till detta var inte krig med åtföljande elände utan främst fattigdom och svält och brist på framtidsutsikter.

Vi har väl idag i huvudsak två typer av asylsökande.
De som kommer hit av flyktingskäl och de som kommer hit av ekonomiska skäl.

Först måste jag få säga att flykting- och invandrarfrågan har misskötts å det grövsta av Sveriges makthavare.
Hela frågan har sopats under mattan av makthavarna.
De har tyckt att den har varit för känslig att ta fram i ljuset.
Bland annat av rädsla för att spä på främlingshat bland svenskarna.
Detta är tyvärr symptomatiskt för makthavare.
Makthavare som vi har alldeles för många av idag.
Inte bara ute i världen utan även i Sverige.
Makthavare lyssnar inte på folket utan de talar om för folket vad folket skall tycka.
I takt med hur frågan har skötts i Sverige så har missnöjet växt hos folket.
Det har gått så långt så att det har växt till en mindre krutdurk.
Vi har sett hur främlingshat och fientlighet har växt i Sverige.
Vi har sett direkta angrepp på flyktingar och flyktingförläggningar bland annat.
Makthavarna har idiotförklarat folket.
Så kan vi inte ha det.
En nationell ledare skall istället lyssna på människor.
Tillsammans med människor så skall de hitta lösningar på en stor och komplicerad fråga.
Ja – frågan är stor och komplicerad.
Därför är det inte lätt att med enkla medel lösa den snabbt.
Jag skall istället ange några huvuddrag för hur vi skall börja att hantera frågan.

För det första.
   Vi skall arbeta internationellt och mellanstatligt för att så långt det är möjligt förhindra konflikter, tortyr, förföljelse, förtryck med mera.
Detta måste ske inom ramen för redan etablerade organisationer såsom FN och EU bland annat.
Detta skall göras politiskt med hjälp av diplomati.
Det skall göras militärt med hjälp av NATO.
Det skall göras humanitärt med hjälp av olika humanitära organisationer.
Detta är då inget som löser en akut kris i Sverige idag.
Men det är ändå uppifrån som vi måste börja.
På lång sikt så gör det skillnad.
För det andra.
   EU försöker tvinga medlemsstater att ta emot flyktingar.
Detta har visat sig inte fungera.
Samtidigt betalar vi Turkiet uppemot 63 miljarder för att de skall ta hand om (eller snarare förvara) flyktingarna där. Turkiet kräver dessutom mer av EU för att fortsätta.
Det är dåligt på mer än ett sätt.
Vi är i händerna på Turkiet som kan utpressa oss på olika sätt.
Turkiet anser jag idag dessutom vara en diktaturliknande stat.
EU skall istället ge medlemsstater ersättning för att ta hand om flyktingar.
En ersättning som väl motsvarar kostnaden för flyktingen.
Då borde vi kunna få en större acceptans bland medlemsländer och dess invånare när det gäller att ta hand om flyktingar.
För det tredje.
   Jag tror att vi skall fundera på hur vi bäst kan hjälpa dagens flyktingar i världen.
Det finns över 20 miljoner flyktingar i världen idag.
Vi kan inte hjälpa alla.
Om en flykting i Sverige idag kostar tiotusen kronor i veckan eller mer samtidigt som en flykting i närområdet där de flytt ifrån kostar tio till hundra kronor i veckan så kunde vi hjälpa fler än hundra gånger så många flyktingar i deras närområde i stället för att ta hit dem. Siffrorna är gissade av mig och kan vara mycket annorlunda. De får ses som antagna som ett exempel.
Denna möjlighet bör undersökas ordentligt.
Jag kan tänka mig att alla dessa miljarder som vi lagt ut på flyktingar i Sverige skulle kunna ha använts på ett mycket bättre sätt.
Samtidigt skall vi ju ta vara på de flyktingar som vill bosätta sig i Sverige och som vi kanske behöver för att bidra till att utveckla Sverige.

Detta blev ett ganska summariskt resonemang.
Detta för att det idag är en komplicerad fråga.
Men det är lite om huvuddragen i flyktingpolitiken som jag tänker driva den.

 

Offentlig förvaltning

När det gäller våra skattepengar så går en stor del av dem till anställda inom stat, kommun och landsting.
Självklart så vill vi ha så bra valuta som möjligt för dessa pengar.
Så är det tyvärr inte många gånger.
Många gånger så saknas kompetens för den verksamhet den anställde blir satt att sköta.
Många gånger sker det ingen vidareutbildning eller kompetensutveckling.
Många gånger så får någon en anställning för att någon annan tycker att de skall ha det.
Det kan bero på till exempel vänskap.
Det kan bero på ren korruption också.
Det finns säkert andra orsaker också.
Ofta blir det då inte den som är bäst kvalificerad eller lämplig som får jobbet.
Man kan få jobbet som ersättning för lång och trogen tjänst.
Man kan få jobbet som ersättning för att man har varit och är lojal.
Man kan få jobbet som en reträttpost för att man är politiker.
Här handlar det om mycket tyckande från min sida.
Jag saknar underlag och fakta vad gäller dessa mina påståenden.
Men vi skall göra undersökningar om detta. Att det inte är ovanligt är jag helt säker på.

När det gäller politiker så är min bestämda uppfattning att de skall tvingas ha en röd stämpel i pannan där det står ”VARNING POLITIKER”.

En gång i tiden var det inte välavlönat att vara politiker.
De flesta som blev politiker blev det då av ideologiska skäl.
Det var i det närmaste ett kall och ett förtroendeuppdrag.
De senaste trettio till fyrtio åren så har de sett till att höja sina löner rejält och även övriga förmåner såsom pension, avgångsvederlag, arbetslöshetsersättning, med mera.
Det är verklighetsfrämmande för en stor del av övriga befolkningen som lever under helt andra förhållanden.
Idag är det status och eftersträvansvärt att vara politiker.
De flesta politiker idag har börjat som ungdomspolitiker och sedan utbildats inom politiken.
De är politiska broilers.
De har ofta ingen annan arbetslivserfarenhet och verklighetsuppfattning än den de fått där.
Det har blivit ett karriärjobb med mycket goda arbetsförhållanden och framtidsutsikter.
Detta bör då inte per automatik leda till att det är de som är bäst lämpade till att utses till direktörer i stora statliga verk till exempel.
I sanningens namn så måste jag dock säga att det finns många duktiga och kompetenta politiker också.
Sedan finns det givetvis de som är bra på annat också.

Inom offentlig förvaltning så måste det vara så att den med bäst kompetens får jobbet.
Därför måste alla jobb inom offentlig förvaltning utlysas och annonseras allmänt.
Det skall upprättas en detaljerad kravspecifikation på vilka kompetenser som den sökande skall ha och de sökande skall matchas mot denna.
Och den som är bäst kvalificerad skall ha jobbet. Punkt slut.
Det skall inte vara den som man bäst gillar eller den som är med i partiet eller den som är med i samma golfklubb eller av något annat liknande skäl.
Det skall vara den som är bäst lämpad.
Detta gäller på alla nivåer inom stat, kommun och landsting.

Detta är då ett sätt att höja kompetensen inom förvaltningen.

Detta gäller då till exempel vad beträffar förstatligande av sjukvården som jag nämnde tidigare.
Vi skall inte ha sjukhusdirektörer eller andra ledare som är politiskt tillsatta.
De skall tillsättas utifrån sin kompetens för att klara av och sköta jobbet.
Förhoppningsvis kan det dessutom innebära att det kommer in mer av den kompetens som finns inom det privata näringslivet.
Vi har sett ett flertal skräckexempel på hur det kan gå till vid offentlig upphandling.
Kanske skall vi bilda en ny myndighet. Upphandlingsmyndigheten.
Där det då skall finnas den bästa kompetens som finns att få för att göra upphandlingarna.
Vi måste också se till att ändra reglerna för offentlig upphandling så att de anpassas till verkligheten och inte som de är idag teoretiska och fyrkantiga.

 

Transfereringssystemet

En transferering är överförande av ett belopp till en mottagare utan krav på någon motprestation.
Exempel är pension, sjukersättning, barnbidrag med många flera.
Pengar som tas in genom diverse avgifter och genom skatter.

En gång i tiden så fick många av de som inte klarade sig själva bo i fattigstugor.
Fattigvården bedrevs på senare tid av församlingarna.
Detta förändrades succesivt under början av 1900-talet.
Först 1956 ersattes fattigvårdslagen med lagen om socialhjälp och senare 1982 ersattes den med socialtjänstlagen.

Vissa sjukkassor hade bildats under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Först 1955 lagstiftades det om en allmän sjukförsäkring.

Per Albin Hansson är ju det svenska folkhemmets fader. Och på den tiden var det livsavgörande för många att få hjälp till en någotsånär dräglig tillvaro.

Vi hade som jag nämnt tidigare ett i huvudsak väl fungerande välfärdssystem på 50 och 60-alet. Sedan har det gått utför.

Med detta sagt så skall jag nämna det som vi gick till val på och vad vi skall förändra.
Det är ett stort område så jag skall enbart berätta om huvuddragen och en del exempel.
Vissa ersättningar är baserade på avgifter. Till exempel sjukersättningen. Avgiften för denna tas ut via arbetsgivaravgiften. Det vill säga att det är i princip den anställde som själv betalar in avgiften till sin ersättning. Arbetsgivaravgiften är idag 31,42 procent. Av detta går 3,55 procent till sjukförsäkringen. Vi skall titta på hur ersättningen motsvarar avgifterna och beroende på hur det ser ut antingen höja eller sänka avgifterna så att inbetalningarna matchar utbetalningarna. Varken mer eller mindre.

Arbetsgivaravgift betalas av företag till staten. Den betalas utöver lön till den anställde samtidigt som avdragen källskatt betalas in till staten.
Arbetsgivaravgiften är för närvarande (2020) 31,42 procent.
Av dessa är drygt 10 procent pengar som skall gå till ålderspension, 3,5 procent går till sjukförsäkring, 2,6 procent går till föräldraförsäkring, 11,6 procent går direkt in till statens kassa som en skatt och resten är diverse övriga avgifter.
Jag tycker att det är av väldigt stor vikt att kunna se vad saker och ting kostar.
Därför skall som exempel avgifter för pension gå till just pension. Är det för mycket pengar så skall avgiften sänkas. Är det å andra sidan för lite så skall avgiften höjas.
Motsvarande gäller givetvis även övriga avgifter.
A-kassa som idag är mer eller mindre frivillig skall också gå in under detta system.
Sedan skall vi titta på bidrag som ej är behovsprövade och se om vi kan ändra på detta så att de blir behovsprövade.

Hur kan det komma sig att en familj som tar flyget till utlandet för att fira semester kanske både en och två gånger på ett år och samtidigt byter kök i sin villa skall ha i vissa avseenden samma bidrag som en ensamstående mamma som ej har råd att köpa julklappar till sina barn.

Detta är stort och det finns så mycket som behöver ändras på så det kommer att ta tid.
Därför kan jag inte i detalj gå in på detta just nu.
Jag vill dock säga att jag missunnar ingen att flyga utomlands på semester eller att byta kök i sin villa. Det är enbart till för att tjäna som exempel.
En annan fråga är dock hur klimatsmart det är.
Idag så går de flesta skatter och många avgifter direkt in i statens kassakista utan att öronmärkas.
För mig och alla andra är det viktigt att se vilka utgifter som motsvaras av intäkter i systemet. Därför skall det som anses vara bidrag idag som till exempel föräldraersättning motsvaras av en lika stor avgift via till exempel arbetsgivaravgiften. Intäkten skall motsvaras av kostnaden och varken mer eller mindre.

Genomförande

Nu tänker jag inte likt en despotisk diktator fatta en massa beslut enbart baserat på vad jag tycker.
Det har hoppats i så många galna tunnor inom politiken den senaste tiden så det borde inte finnas fler galna tunnor kvar.
Men det finns det. Det gäller bara att undvika dem.

Jag läste en definition för ett tag sedan. Det var en fråga till en styrelseordförande inför tillsättande av en ny VD.
Frågan var ”Vilken egenskap värdesätter du mest hos en VD”?
Svaret blev ”Förmågan att samla duktiga medarbetare kring sig”.

Jag tänker samla så mycket dugligt folk omkring mig som möjligt är.
Politiker från alla håll och kanter (det finns dock dugliga sådana också), folk från näringslivet, vetenskapsmän/forskare och varhelst annars där de finns.

Vår politik bygger bland annat på
mänskliga rättigheter,
barnkonventionen,
solidaritet,
jämlikhet,
medmänsklighet,  
respekt,
empati,
och respekt och omtanke om djur och natur.

Vi skall bygga ett samhälle för alla.
Baserat på individens frihet och rättigheter.
Jag ser framför mig ett samhälle där alla skall må bra. Att må bra betyder så mycket olika för olika individer så jag kan inte i detalj gå in på det.
Jag ser framför mig ett samhälle där alla är med i den gemenskap som samhället kan erbjuda. Ingen skall behöva stå utanför eller lämnas efter.
Jag ser framför mig ett samhälle som växer och utvecklas med människor i stället för emot människor.
Jag ser framför mig ett samhälle där utveckling och tillväxt sker hållbart.
Jag ser framför mig ett samhälle där människor och mänskligt liv och välbefinnande värderas mycket högre än pengar och prylar.

Vår politik har inget att göra med kommunism, nationalism, kapitalism eller någon -ism över huvud taget förutom altruism.
Vår politik baseras bland annat på människokärlek, respekt för alla människors lika värde och okränkbarhet, rättvisa och omtanke och respekt för djur och natur.
Allt detta präglar vår politik.

Efter det att jag skrivit detta tal så har vi drabbats av Coronapandemin.
Jag skall inte nu göra politik av detta.
Man jag måste bara nämna att vi ser redan brister i svensk försörjning på grund av detta.
Därför skall vi ändra på den svenska självförsörjningsgraden.
Vi skall vara i stort sett självförsörjande på sjukvårdsutrustning och livsmedel bland annat.
I andra fall så skall vi ha beredskapslager som vi hade för några tiotals år sedan

Innan jag avslutar så måste jag nämna något om förtroende.
Medieakademien har gjort årliga mätningar sedan många år tillbaka.
Det handlar då om svenska folkets förtroende för ett antal olika institutioner såsom banker, myndigheter, företag, makthavare med flera.
Den senaste mätningen som är pinfärsk redovisar bland annat sexton olika institutioner.
Den som placerar sig bäst är polisen som 73% av svenska folket har stort eller mycket stort förtroende för.
De som placerar sig sämst är politiska partier, som endast 15% av svenska folket har stort eller mycket stort förtroende för.
Det betyder att mer än fem av sex svenskar har dåligt förtroende för politiska partier.
Detta år skrämmande och visar på nödvändigheten av en samlande kraft som folk kan lita på och ha förtroende för.
Jag vill avsluta med ett citat av Tage Danielsson:

” En droppe droppad i livets älv har ingen förmåga att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe. Hjälp till att hålla de andra oppe.
Tack!

Jag är tacksam för påpekande om eventuella faktafel.


Fortsättning följer

En definition på demokrati är att den politiska makten i en stat utgår från medborgarna vid fria val.
Innan jag går vidare vill jag redovisa två andra styrelseskick - plutokrati och oligarki.
Plutokrati är ett statsskick där makten fördelas efter förmögenhet och/eller inkomst.
Oligarki är ett styrelseskick som innebär fåmannavälde
.
Hade alla stater på jorden haft ideala demokratier så hade ledarna haft vilja att göra det som var bäst för befolkningen. Då hade vi inte haft några krig överhuvudtaget. Vi hade inte haft någon miljöförstöring. Vi hade haft det bästa av skola, vård och omsorg. O.s.v. Nu är det ju inte så. Och det vill jag påstå beror på maktbegär.
Och det är ju inte konstigt egentligen. Det största skälet till att vilja vara ledare är ju viljan att få och ha makt. Det finns säkert en och annan idealist också och givetvis en kombination av detta. Enligt min uppfattning så ger vi någon makt (vart fjärde år i Sverige) och sedan så använder de denna makten ganska fritt och i stor utsträckning för att befästa makten för egen eller den egna gruppens räkning.
Detta gäller inom alla områden och på alla nivåer i samhället. EU, stat, landsting
, kommun, företag o.s.v.